Jag tappar kontrollen över min ilsk och kränker min man/fru varpå jag känner självförakt och skam

Jag tappar kontrollen över min ilska och kränker min man/fru varpå jag känner självförakt och skam

Läs mer om ilska i mina tidigare texter.

Om du har problem med ilska och lever i en relation är det sannolikt att du ibland tar ut din ilska över din partner.

Om du hör till de personer som har insikt i att du beter dig illa och vill ändra på det så är den goda nyheten att du kan få kontroll över din ilska men det kräver träning. Jag brukar säga att nya tanke- och beteende förändringar innefattar att du tränar din hjärna ungefär som när du går till ett gym och tränar din kropp. Du kan inte förvänta dig förändringar på en gång utan du behöver en struktur kring träningen som innebär kontinuerlig träning under lång tid snarare än kortvarig och intensiv träning.

Psyket tycker om att ha kontroll så när du halkar och tappar kontrollen över din ilska blir det en stress som du kanske får ångest av. Det här leder ofta till att du kanske bestämmer dig för att utbrottet aldrig mer ska hända varpå du blir en “mönster person” under en tid då du beter dig snällt och bekräftande mot din partner. Du kanske också känner skam och självförakt över hur du har betett dig. De flesta med problem med ilska kan säga elaka saker och i en del fall går de verbala elakheterna så småningom över till örfilar eller slag.

Känslan av skam leder ofta till att du blir extra snäll samtidigt som du vill förtränga och glömma att du har misshandlat din man/fru psykiskt eller fysiskt. Problemet med att fly från känslan gör dock att den förblir obearbetad så faktiska orsaken till att du kan bli så arg förblir orörd vilket gör att det är en tidsfråga innan du blir så arg igen.

Om du har problem med ilska räcker det inte med att du “bestämmer dig” att sluta tappa kontrollen, den strategin kommer sannolikt inte att fungera. Istället behöver du gå igenom när ilskan startade, vilken relation du hade med dina föräldrar, hur du blev behandlad och vilka känslor som finns under ilskan. Ofta handlar det om känslor av sorg, ledsenhet, rädsla eller ångest.

Först när du tar itu med känslan som finns längst ner och förstå den kan du börja jobba med att hantera din ilska här och nu.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Ätstörningen är min identitet

Ätstörningen är min identitet

Läs mer om matproblem i mina tidigare texter.

Om du har haft en ätstörning i flera år kan den bli din identitet, dvs. det känns som att du är din ätstörning.

Den här processen sker gradvis genom att du med tiden rutar in ditt liv så att mer och mer kretsar kring din ätstörning. Eftersom din stora “mission” oftast är att gå ner i vikt prioriterar du detta samtidigt som du ofta gradvis börjar bortprioritera umgänge, intressen, tillställningar där man ska äta etc. Istället kanske du börjar träna maniskt eller också kanske du hetsäter och gör av med maten vilket också kan förvandlas till ett heltidsarbete så att du varken hinner eller orkar något annat.

Om du efter några år börjar se över ditt liv och fundera på vem du är och vart du är på väg kanske du inser att ditt liv består av en evig jakt efter att gå ner i vikt. Detta blir lätt en ond cirkel då du kanske så småningom när du vill kliva ut ur den onda cirkeln inte har något annat att luta tillbaka dig mot och då lätt faller tillbaka på din strävan efter att gå ner i vikt och alla de beteenden detta innefattar.

Om du lyckas gå ner i vikt och kämpar för att vidmakthålla vikten är det oftast av yttersta vikt att andra ser dig som smal och om andra slutar se dig som smal kanske du upplever att du inte är någon längre.

Om din ätstörning har blivit din identitet gäller det att du samtidigt som du jobba med själva symptomen, även jobbar med att hitta nya saker som kan bli viktiga för dig som relationer med andra människor, intressen, etc. så att du ska ha något annat att “flytta över till” när du lämnar identiteten som “den smala” eller “den vars liv cirkulerar kring mager eller nyttig mat och träning”.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Låg självkänsla och social fobi

Låg självkänsla och social fobi

Läs mer om social fobi i mina tidigare tester.

De flesta problem med jobbiga känslor är kopplade till låg självkänsla och så är det även med social fobi.

Social fobi kan yttra sig på många sätt. Ett exempel är att du kanske är uppmärksam på hur du ser ut när du pratar och hur du tror att andra ser på dig. Det kan handla om att du tror att andra tänker att du ser, dum, konstig eller som att du har psykiska problem. Du är ofta så uppmärksam på detta att du tappar tråden kring samtalet och du hör ofta inte delar av den andra personen säger. Ett annat exempel är att du är uppmärksam på vad du säger när du pratar. Du tänker att andra tycker att du säger dumma eller konstiga saker. Detta leder ofta till att du inte säger något eller tvärtom att du pratar utan punkt.

Andra exempel kan vara att du döljer ansiktet med håret att du tittar bort när du pratar med någon eller att du undviker social sammankomster helt och hållet.

I grunden handlar social fobi om att du inte vill att andra ska se hur du är egentligen som person därför att du inte accepterar dig själv som person. Du kanske tänker att du borde tycka om ytliga kontakter, ha många bekanta och göra mycket saker. Du är ofta upptagen med att du borde ha ett roligare liv eller vara mer intressant person. Du tänker att du genom att undvika att visa upp dig själv som person kommer andra inte se hur tråkig, dum , konstig eller ointressant du är.

Tyvärr leder detta till onda cirklar och ju mer du undviker dina rädslor desto mer fastnar du i ångest och obehag känslor som ibland även kan leda till depression.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

 

Den narcissistiska mamman kan ofta berätta hur hon uppoffrat saker i sitt liv för din skull

Den narcissistiska mamman kan ofta berätta hur hon uppoffrat saker i sitt liv för din skull

Läs mer om narcissism i mina tidigare texter.

Ett vanligt problem om du har en narcissistisk mamma är att hon är bra på att ge dig skuldkänslor. Tyvärr använder hon skuldkänslor som ett vapen för att förhindra att du börjar sätta gränser eller ställa krav.

Om du har en narcissistisk mamma är det vanligt att du anpassar dig efter hennes och ofta även efter andras behov. Du kanske inte ens är medveten om att du oftast anpassar dig därför att du är så van vid det. Men det kan också vara så att du har blivit medveten om hur hon har kört över dig vilket har lett till att du försöker sätta gränser mot henne.

Det kommer sannolikt inte att hjälpa att du försöker få din mamma att förstå hur du känner. Istället kommer hon sannolikt att bli irriterad och ge dig skuldkänslor. Ofta kan hon börja berätta hur mycket hon har gjort för dig. Hon berättar t.ex. om hur hon har lagt ner tid på dig istället för att ta hand om sina egna behov. Hon kan även berätta att hon har valt bort att ha relationer för att kunna fokusera på dig eller att hon inte har gjort karriär pga. dig.

Observera att den narcissistiska mammans skuldbeläggningar saknar grund. Om hon  inte har haft relationer under din uppväxt beror det sannolikt på att hon inte lyckats få till relationer och att det inte hade fungerat oavsett om du hade varit där eller inte. Om hon inte har utbildad sig som hon ville eller haft det arbete hon egentligen ville ha så beror det sannolikt på att hon av olika orsaker inte har klarat av det. Eftersom en narcissistisk person inte vill erkänna sina misslyckanden skyller han/hon dem på någon annan. Den narcissistiska mamman lägger ofta negativa känslor som skuld och skam på sina barn.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

 

Jag känner nästan aldrig någonting eller väldigt lite

Jag känner nästan aldrig någonting eller väldigt lite

Läs mer om känslor i mina tidigare texter.

Om du eller andra reagerar på att du för det mesta inte reagerar känslomässigt på jobbiga situationer kan det bero på att du tillämpar undvikande mekanismer omedvetet.

Ett typiskt scenario kan vara att du för det mesta är lättsam. Du närmar dig lätt folk, du är trevlig och lätt att ha att göra med. Det du egentligen uppmärksammar som ett problem är att du för det mesta inte känner något, varken inför negativa eller positiva händelser. Du kanske bara rusar fram i tillvaron och tar dig an dina uppgifter på ett framgångsrikt men mekaniskt sätt. Utifrån sett verkar allt fungera för dig men du känner inte så mycket varken när folk uppmärksammar dig på att allt går bra för dig eller när något jobbigt har hänt.

Dina undvikande beteenden kanske innefattar att du jobbar konstant. Om du någon gång känner obehag inför din relation eller annat jobbar du ännu mer. Du kanske även dricker för mycket alkohol,  äter för mycket eller gör något annat som förstärker dina tomhetskänslor.

Om du känner igen dig i situationen ovan, tänk på följande:

  • Fundera på om du tidigare i ditt liv har känt dig mer levande; om ja, hur såg ditt liv ut då? Vad gjorde du på dagarna?
  • Tycker du att det har blivit obalans i ditt liv mellan det du “borde” göra, som arbeta, hjälpa andra etc. och det du tyckte om att göra förut; träna, sova länge etc.?
  • Gör en lista på saker i ditt liv som verkligen betyder något; sådant som du kanske sopar under mattan, t.ex. din hälsa, din relation, din träning etc.
  • Tycker du att det finns en balans mellan vad du gör för andra och vad du har för krav på andra?
  • Tycker du att jakt efter bra arbetsprestationer eller jakt  efter pengar gör att du kör över dina behov när det gäller vila etc.?
  • Registrera när du uppmärksammar någon känsla som irritation, ledsenhet, glädje etc. och sätt dig ner och försök fundera på varför känslan har infunnit sig och hur du kan ta hand om den. Träna dig på att inte sopa den under mattan.
  • Om du sopar känslor under mattan och klarar av det kommer du sannolikt i gengäld att känna tomhet, likgiltighet och kanske börja dricka för mycket alkohol, äta för mycket eller ägna dig åt något annat destruktivt.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Hantera inte narcissistens elakheter genom att lägga dig platt

Hantera inte narcissistens elakheter genom att lägga dig platt.

Läs mer om narcissism i mina tidigare texter.

När narcissister får för mycket makt och spelrum beter de sig som små barn som inte får några gränser, de äter upp dig. Narcissisterna blir ofta ännu mer elaka när de märker att du backar pga. rädsla för att bli lämnad eller pga. att du har empati för någon svår situation som de befinner sig i. Ju mer du låter dig köras över, desto mer blir du överkörd utan någon som helst empati. Om du i det läget berättar för narcissisten att du mår dåligt och har ångest är det sannolikt att han/hon dessutom blir arg på dig för att du är svag och gnällig.

I samtal med narcissister ska du inte fokusera på att berätta om dina känslor. Om du känner dig överkörd, berätta det och berätta i samma konversation vad du förväntar dig eller vill ha istället. Du behöver vara saklig för att få någon respekt eller förändring hos narcissisten. Det är fortfarande ingen garanti att du får en förändring men det är en förutsättning för att ha en chans till förändring.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se