Undvikande anknytnings mönster och idealisering av uppväxten

Undvikande anknytnings mönster och idealisering av uppväxten

Läs mer om undvikande anknytning i mina tidigare texter.

Jag har tidigare skrivit om att personer med undvikande mönster i sin anknytning (även personer med desorganiserad anknytning där undvikandet aktiveras) ofta kan idealisera sin uppväxt eller sin/sina föräldrar. En balanserad beskrivning av uppväxten ska innefatta föräldrar som har betett sig bra men också mindre bra i vissa lägen eftersom ingen är perfekt. Om man bara har minnen som belyser en perfekt förälder eller en perfekt uppväxt är det något som inte stämmer. Du har då omedvetet bara tagit till dig en del av din uppväxt medan resten är obearbetad och därför kan påverka dina relationer i vuxen ålder på ett negativt sätt. Om du t.ex. har en narcissistisk förälder som du idealiserar är det inte ovanligt att du tar efter hans/hennes beteenden i vuxen ålder och behandlar din partner på samma sätt som din förälder har behandlat dig.

Om du är partner till en person som idealiserar sin uppväxt medan du ser att många faktorer pekar på att allt inte stämmer; testa att ställa frågor som t.ex.: vad var bäst av allt det som var bra och vad var mindre bra? Fanns det stunder när du blev ledsen och varför? När blev du arg och varför? Målet är att försöka hitta nyanser istället för att generalisera genom att säga att allt var bra.

Ofta är personer som idealiserar sin uppväxt inte intresserade av att analysera mer ingående. Det som ofta krävs är att det händer något i livet som motiverar dem till att titta närmare på hur det har sett ut under uppväxten och hur det har påverkat deras beteenden i relationer i vuxen ålder.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Hur och varför uppstår undvikande anknytnings mönster?

Hur och varför uppstår undvikande anknytnings mönster?

Läs mer om undvikande anknytning i mina tidigare texter.

Jag har tidigare skrivit om undvikande anknytningsmönster. Utmärkande för undvikande anknytningsmönster är att du är mer fokuserad på saker och prestationer än på relationer. Du blir som konsekvens av detta inte riktigt fäst vi d någon människa och ofta gör du lättvindigt slut pga. att du känner dig belastad, uttråkad eller kritiskt inställd till din partner.

Ursprunget till att du får undvikande anknytnings mönster är att du som liten blev känslomässigt avvisad av din närmaste anknytnings person, oftast din mamma. Hon kunde av olika orsaker inte ta emot dina känslor och dina behov utan avvisade dig vilket gjorde att du omedvetet började fokusera på saker och ibland prestationer istället. Omedvetet upplevde du att saker och prestationer är ett “säkrare kort” för att slippa bli avvisad och sårad.

I vuxen ålder fortsätter du ofta samma mönster som du lärde dig som barn. Du skapar relationer där du inte känner dig beroende och där du ofta är det som har känslomässigt kontroll över relationen. Ofta avslutar du dina relationer för att du blir missnöjd pga. något hos din partner varpå du går vidare till nästa relation. Med tiden känner du dig ensam och undrar varför du inte kan bli tillräckligt intresserad av någon som du väljer att ha en relation med.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoteraeput

www.kbtemanell.se

Kan personer med undvikande anknytning få ångest pga. sina relationer?

Kan personer med undvikande anknytning få ångest pga. sina relationer?

Läs mer om undvikande anknytning i mina tidigare texter.

Människor med undvikande anknytning blir inte klängiga i relationer utan tvärtom brukar de ofta ha relationer med människor med mer ambivalent anknytning som är rädda för att bli övergivna och lätt kan bli klängiga. Den undvikande personen brukar då ofta känna sig trängd, tappa attraktionen och ofta göra slut.

Det finns dock situationer när människor med undvikande anknytning kan få ångest över relationer också .Om de blir utsatta för alltför stor stress eller alltför stora relationsproblem kan de få ångest och då har de ofta inga strategier för att hantera ångesten. De har hela sitt liv undvikit och tryckt ner sina känslor och vet därför inte hur de ska hantera dem.

Man ska komma ihåg att människor med undvikande anknytning egentligen inte blir av med obehagliga känslor bara för att de trycker ner dem. Istället kan de dyka upp i form av missbruk, smärta i kroppen etc. Forskning har visat att små barn med undvikande anknytning som verkar oberörda vid en separation från föräldern uppvisar höga halter av stress hormoner.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Jag känner hopplöshet för att jag återfaller i gamla destruktiva beteenden t.ex. när det gäller relationer

Jag känner hopplöshet för att jag återfaller i gamla destruktiva beteenden, t.ex. när det gäller relationer

Om du har försökt jobba med dig själv under en tid och blivit bättre på att hantera destruktiva tankemönster och beteenden kan det kännas hopplöst när du plötsligt inser att du har ramlat ner i gamla fällor igen efter alla dina försök att hålla dig på banan.

Det kan även leda till tankar på att alla dina försök är förgäves och att du lika gärna kan ge upp och sluta försöka.

Här kan det dock vara viktigt att du tänker på att människor inte är robotar så hur mycket du än har övat in saker kan det vara lätt att “få återfall” i gamla beteenden. Det här kan innebära att du kanske åter inser att du har fallit för en narcissist, att du åter fallit för en person som du måste ta hand om, att du åter låtit dig köras över av samma vän, att du åter har låtit dig luras och berättat saker i förtroende som sedan slagit tillbaka mot dig etc.

Om du t.ex. plötsligt inser att du åter har valt en partner som tar för sig och kör över dig behöver du:

– Undvika att börja kritisera dig själv för att vara dum eller klantig.

– Sätta dig ner och punkta ner vad du bör tänka på dvs. vilka gränser du behöver sätta och vilka krav du behöver ställa.

– Få en överblick över hur relationen ser ut och var du behöver sätta stopp för att du mår får dåligt av relationen och avsluta den.

– Bestämma dig för att inte tro på tankefällor t.ex. att tänka att det säkert är ditt eget fel att du blir illa behandlad för att du är så jobbig.

– Om du inte kan avsluta relationen ändå välja att se att den inte är bra för dig och att du behöver lägga fokus på att samla kraft för att orka avsluta den.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Vad händer i hjärnan när du blir traumatiserad under uppväxten?

Vad händer i hjärnan när du blir traumatiserad under uppväxten?

Tidiga anknytnings trauman inträffar när du ofta blir känslomässigt stressad av din anknytnings figur som sedan inte reparerar skadan, dvs. lugnar ner dig så att du känner dig trygg. En vanlig överlevnads strategi för barn som är traumatiserade är att de dissocierar (läs mer om dissociation här). När du dissocierar som barn är det vanligt att du fortsätter med det i vuxen ålder. Det är då dessutom vanligt att du inte bara dissocierar (spacar ur) när du är utsatt för stor stress utan du kan ofta omedvetet även hantera små stress moment i vardagen genom att dissociera. Eftersom hjärnan undviker känslor genom att dissocieraleder det till att höger hjärnhalva inte utvecklar nya förbindelser när det gäller känslomässig information vilket i sin tur påverkar den känslomässiga intelligensen negativt. Höger hjärnhalva får med andra ord färre känslomässiga grenar. Vidare har forskning visat att människor som har blivit traumatiserade under uppväxten oftare har sämre aktivitet i höger hjärnhalva under minnestest.

Höger hjärnhalva dominerar när det gäller anknytning men även när det gäller uppmärksamhet. Eftersom du under en traumatiserad uppväxt tränar din hjärna att flyta iväg till andra tankar kommer du även att träna den i att bli sämre när det gäller uppmärksamhet. Höger hjärnhalva är även dominant när det gäller att processa smärta.

Höger hjärnhalva dominerar även när du ska få en helhetsbild och helhetskänsla av dig själv som person.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Dina anknytningsmönster i vuxen ålder

Dina anknytningsmönster i vuxen ålder

Genom anknytnings instrumentet AAI kan man ta reda på vilken anknytning en person har. Daniel Siegel tar upp frågor som ställs under intervjun. Här kommer exempel på frågor som du kan fundera över:

1. Beskriv fakta kring din familjesituation under din uppväxt; vem bodde du med, vad jobbade dina föräldrar med, flyttade du mycket? 2. Beskriv din relation med dina föräldrar under din uppväxt . 3. Gör en lista med adjektiv där du beskriver relationen  din närmaste anknytnings person medan du växte upp.

4. Beskriv ett minne som visar varför du har valt varje ord (adjektiv).

5. Gör en lista med adjektiv som beskriver relationen till din pappa medan du växte upp.

6. Beskriv ett minne som visar varför du har valt varje ord (adjektiv).

7. Vilken förälder kände du dig närmast, varför?

8. Vad gjorde du när du blev upprörd under din uppväxt? Fortsättning på exempel följer i nästa inlägg.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Undvikande anknytning och typiska beteende mönster

Undvikande anknytning och typiska beteende mönster

Läs mer om anknytning i mina tidigare texter.

Personer med undvikande anknytning och med undvikande desorganiserad anknytning (barnet beter sig kaotiskt med inslag av undvikande mönster) har vissa nyckel strategier som vuxna som man kan titta efter. Exempel på vanliga strategier är:

– Du idealiserar din förälder eller bortrationaliserar det negativa beteendet han/hon hade mot dig.

-Du minimerar de känslomässiga skador som förälderns beteende har åsamkat dig.

. Du kan ibland med stolthet se på dina strategier att se framåt och din motvilja att gräva i det som har varit.

– Du kan ibland se på jobbiga känslor som skamfyllda och du kan tycka att det är pinsamt och svagt om du blir ledsen och påverkad av händelser i din uppväxt.

– Du kan ha svårt att be om hjälp för att du inte vill belasta andra eller för att du tycker att det är svagt att be om hjälp.

– Du kan ibland med stolthet se på din självständighet och att du inte har behov av andra.

-Om du blir alltför påverkad känslomässigt av en relation är kan du ibland ta en paus från relationen eller backa från den.

– Du lever väldigt mycket i huvudet och kan tycka att det är onödigt eller svagt att trassla i känslor.

Det här är exempel på  tanke och beteende mönster som kan finnas hos personer med undvikande mönster i sin anknytning.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Varför kan barn med desorganiserad anknytning bete sig aggressivt mot den passiva föräldern? – Fall exempel

Varför kan barn med desorganiserad anknytning bete sig aggressivt mot den passiva föräldern? – Fall exempel

Läs mina tidigare texter om desorganiserad anknytning.

Jag har tidigare skrivit om att många barn med desorganiserad anknytning vid 4-5 års ålder utvecklar ett organiserat sätt att bete sig dvs. de hittar en strategi i kaoset. Vissa blir anpassliga och har som omedveten strategi att vara lätta att ha att göra med för att minska förälderns/föräldrarnas missnöje eller ilska. Andra barn blir arga på sin anknytningsperson och kan bete sig argt och  föraktfullt.

Ett exempel på ett scenario där ett barn reagerar med ilska och hån mot sin anknytningsperson är följande:

Fia är mamma till Mark, hon är den huvudsakliga anknytningspersonen och försöker möta hans behov. Hon är dock anpasslig och rädd för att bli lämnad av sin man. Hon  har anknytning som gör att hon  lätt får ångest för att bli lämnad i relationer, ibland kombinerat med en osjälvständighet som hon inte orkar ta itu med. Det kan handla om att hon inte orkar ta itu med att få ett bra jobb, utbilda sig, betala räkningar  själv etc.

Fias vardag går mycket ut på att scanna av sin mans humör och försöka se till att han inte blir arg. Han har ett  oförutsägbart humör och hennes strategi till att få bättre stämning  är att dölja saker för honom, ljuga och vara till lags inställd. När Mark blir utsatt för pappans raseriutbrott eller kritiska uppfostringsmetoder  väljer att se bort för att hon är rädd för sin mans ilska och för att bli avvisad av honom. Mark blir  utsatt för pappans oförutsägbara humör med inslag av ilska och tystnad samtidigt som han blir sviken av Fia som inte skyddar honom genom att sätta gränser mot pappan eller flytta därifrån. Eftersom Mark inte kan få utlopp för sin ilska och besvikelse mot pappan väller den upp mot Fia kombinerat med hån och förakt.

Fia kan heller inte sätta gränser mot Mark då hon är rädd för att bli avvisad eller för att det ska bli jobbig stämning.

Fia får ångest av dålig stämning och hennes enda mål är att försöka släta över och vara till lags så att stämningen blir bättre. Hon ser inte att hennes jakt efter kortsiktiga känslomässiga vinster leder till att hon bara skjuter fram sin ångest.

Det här är ett exempel på hur ett barn i förskole- och skolåldern med desorganiserad anknytning kan bete sig. Jag vill dock poängtera att det här är ett exempel, det finns även andra typer av scenarion.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Hur kan personer med undvikande anknytning jobba med sina undvikande mönster?

Hur kan personer med undvikande anknytning jobba med sina undvikande mönster?

Läs mer om undvikande anknytning i mina tidigare texter.

Om du har undvikande anknytning eller desorganiserad anknytning med inslag av undvikande behöver du först hitta faktorer som kan motivera dig till att jobba med dina undvikande mönster. Om du undviker jobbiga känslor får du kortsiktiga vinster i form av att du slipper känna en massa jobbiga känslor om du bara undviker de relationer som aktiverar jobbiga känslor hos dig. Impulsen att undvika kan t.ex. aktiveras när du ska kliva in i relationen mer känslomässigt. Du och din partner har kanske umgåtts och din partner kanske börjar ställa mer känslomässiga krav på dig. Du kanske då plötsligt reagerar med att känna dig fångad, pressad, uttråkad och du kanske plötsligt börjar se fel hos din partner; fel som kan handla om t.ex. hur din partner skrattar eller också kan det bara “kännas” fel och du står till slut inte ut med känslan utan du gör slut och känner lättnad. Motivationen att med dina undvikande mönster kan ofta gradvis komma för att du efter många år av ensamhet till slut känner att du egentligen inte vill vara ensam och att något måste vara fel eftersom du alltid hittar fel hos din partner. När du väljer att börja jobba med dina undvikande mönster behöver du bl.a. komma kontakt med känslor av sorg, avvisande och längtan efter närhet som ledde till avvisande när du var liten. Om du har idealiserat en förälder behöver du även se de negativa sidorna hos din förälder och hur de har påverkat dig till att få undvikande strategier i dina vuxna relationer. Om känslor av sorg, behov av närhet etc. väcker känslor av skam och vilja att börja intellektualisera och springa bort från de jobbiga känslorna behöver du vara medveten om det och försöka stanna kvar i de jobbiga känslorna.

Du behöver öva på att bli medveten om  de jobbiga känslorna acceptera dem och ta hand om dem istället för att kritisera dem och trycka bort dem.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Hur påverkas din personlighetsutveckling av desorganiserad anknytning?

Hur påverkas din personlighetsutveckling av desorganiserad anknytning?

När du som barn blir utsatt för trauma pga. att du har blivit illa behandlad under din uppväxt, påverkas inte bara ditt sätt att fungera när du är barn, utan hela din personlighetsutveckling påverkas (Van der kolk och Fischer, 1994).  Du kan få symptom som är typiska för PTSD då du t.ex. får svårt att reglera dina känslor (du har humörsvängningar), du dissocierar (stänger av känslomässigt och får en slags slow motion känsla som när du är under vatten), du somatiserar (har ont i kroppen som magen, huvudet etc.), du förändrar ditt sätt att se på dig själv och andra och du förändras när det gäller din känsla av livslust. Din personlighet kan präglas av att du ofta känner ilska eller av att du stänger av känslomässigt. Vissa personer med desorganiserad anknytning kan inta samma roll som den egna misshandlande föräldern hade. Det innebär att du kanske hanterar stressande situationer mot dina barn på samma sätt  som din anknytningsperson gjorde. Ett annat alternativ är att du blir passiv och rädd när du är i stressande situationer med dina barn pga. av att den stressande situationen blir en trauma aktivering av din egen uppväxt.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se