Hoppa till innehåll

Hur beter sig barn med undvikande anknytning i förskolan?

Hur beter sig barn med undvikande anknytning i förskolan?

Barn med undvikande anknytning utvecklar ofta inte någon relation till pedagogerna och de använder dem snarare för att få hjälp med praktiska saker än för att få ut något känslomässigt av dem. Läs mer om barn med undvikande anknytning i ”Anknytning i förskolan av Malin Brober, Birthe Hagström och Anders Broberg”.
Inskolningen går ofta utan problem när det gäller barn med undvikande anknytning. Barnen är vana att ta hand om sina känslor själva och räknar inte med stöd. Barn med undvikande anknytning har i relation till sina vårdnadshavare försökt söka kontakt, blivit besvikna och ”klippt” de känslomässiga banden för att att slippa bli besvikna i framtiden.

Barn med undvikande anknytning visar på förskolan följande beteendemönster:

– När barnen gör sig illa eller blir illa behandlade, biter de ihop snarare än att söka stöd hos vuxna. Om de blir erbjudna stöd drar de sig ofta undan eller söker praktisk hjälp.
– Barnen är ofta mer intresserade av leksakerna än av kontakten med vuxna.
– Barnen verkar klara sig så bra på egen hand att pedagogerna ofta inte uppmärksammar dem.
– När vuxna närmar sig beter sig barnen ofta som om de inte uppfattat inviten till kontakt.
– Barnen vill sällan visa något för den vuxna.

Monica Emanell, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.