Vad händer när du curlar dina barn?
De flesta i Västvärlden är nog överens om att barns självkänsla blir lidande om det får för mycket kritik jämfört med hur mycket det blir bekräftat. På senare år har det dock skrivtis en del om att det kan bli för mycket av det goda, dvs. barn får för mycket hjälp med olika saker och lär sig därför inte att handskas med olika situationer när de växer upp. Föräldrar idag har tendens att lätt drabbas av skuldkänslor för att de inte gör tillräckligt med barnen och de vill till varje pris att deras barn inte ska överanstränga sig och må dåligt.
Föräldrar är ofta väldigt medvetna om vad de ska tänka på när det gäller att ta hänsyn till barnens känslor etc.
Som jag har sagt tidigare tycker psyket om balans så det gäller att få till att hjälpa sina barn men inte så mycket så att de inte utvecklar tillit till att kunna hantera jobbiga situationer själva. Det här är svårt så om du känner oro för att du inte riktigt vet om du överdriver åt något håll kan jag säga att medvetenheten är värd mycket. Även om du inte alltid beter dig på ett sätt du tycker är bra är det bra att du ser det. Sedan är det viktigt att tänka på att vi människor inte är robotar så alla gör misstag. Det kan vara bra att tänka att dina barn inte får problem som kommer att göra dem olyckliga när de blir vuxna om du ibland curlar eller om du ibland är arg och kritisk.
När det gäller curling säger forskaren Givertz att för mycket curlande kan leda till att barnen som vuxna inte litar på sin förmåga att klara av situationer, de saknar självförtroende och de kan dessutom bli deprimerade. De kan få en uppfattning att de är berättigade till att få saker serverade men att de inte har förmåga att själva se till att de får något, vilket kan leda till ständiga besvikelser.
Enligt Marano författaren till boken ”A nation of wimps: The high cost of invasive parenting” kan du därför då och då tänka på att det är ok att dina barn är besvikna ibland. Du kan även tänka på att öva dem att då och då lösa sina problem själv samtidigt som du bekräftar deras känslor. Jag tycker generellt att strategin att separera känslor från beteenden är jättebra både mot barn och vuxna.
Den går ut på ett du t.ex. säger ”jag ser att du är arg och det är ok, men det är inte ok att slänga fruktsalladen på golvet”.
Monica Emanell, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se