Hjärnan, attraktion och beroende i en relation
Jag har redan skrivit några saker som du kan tänka på om du har problem med dina relationer. Nu vill jag beskriva vad som händer i hjärnan när du är attraherad av någon. Du kan läsa mer om detta i John Ardens bok om hjärnan, ”Rewire your brain”.
– Först när du träffar en ny partner som du känner dig attraherad av berättar den frontala (främre, logiska, tänkande) delen av din hjärna att du ska vara uppmärksam för att du är attraherad av personen du tittar på.
– Dessa tankar triggar din hjärna att utlösa dopamin (som är länkat till känslor av välbehag), vilket gör att du beter dig uppmärksamt mot personen du tycker är attraktiv.
– Det uppmärksammande beteendet gör att din hjärna utsöndrar mer dopamin och berättar för hippocampus (där en stor del av minnet befinner sig), att komma ihåg den attraktiva personen.
– Nu aktiveras nucleus accumbus (centrum för njutning och beroende) med dopamin, vilket gör att när du är separerad för länge från personen du är attraherad av, så mår du inte bra och du längtar efter att få träffa din partner igen.
– Ett annat lustcentrum (den septala delen) aktiveras när dopamin har triggat upplevelsen av välbehag. Den septala regionen gör att du generaliserar en positiv känsla till andra erfarenheter. Så, om du är förlska och tillbringar tid med din partner, kommer du sannolikt ha mer tålamod med andra eller annat och uppleva andra som snällare, komma ihåg dagen som vacker, och generellt se saker från en mer positiv synvinkel.
– Om du har erfarit ovan nämnda känslor ett tag, kommer du och din partner att utveckla en tolerans för dopamin, och för att uppleva samma känslor igen måste ni skapa nya spännande situationer för att stimulera utsöndring av dopamin igen.
Hjärnan hjälper dig att vara i en långsiktig relation med två hormoner; oxytocin, ett hormon som som gör att du mår bra och som ökar vid fysisk beröring när du är med någon du tycker om, och vasopressin, ett hormon som gör att du mår bra och som ökar när du känner igen någon du tycker om.
Eftersom samma centrum i hjärnan stimuleras vid förälskelse som vid drogintag, spel, och andra beroendeframkallande aktiviteter, är det möjligt att ”bli beroende” av förälskelsedelen av en relation.
När mina patienter har problem med sina relationer så är det här en av de faktorer frågar om för att se om jakt på förälskelsekänslor kan vara en anledning till att relationerna inte blir bestående. Du kanske medvetet vill ha en lånvarig relation, men varje gång du är i en relation känner du efter ett tag impulser att dra dig ur t.ex. känslor av att det känns tråkigt. Du kanske har mönster av att rusa in i en relation och tänka ”den här gången har jag hittat mitt livs kärlek”, för att några veckor eller några månader senare tänka ”jag misstog mig, jag tycker att relationen känns tråkig och jag måste ut ur relationen”.
Om du har ovan nämnda problem, försök följande:
– Försök att tänka ut nya spännande saker du kan göra med din partner, hitta ett nytt ställe för en gemensam weekend eller hitta någon ny restaurang etc.
– Analysera om du har pratat om dig själv inför din partner, jag menar inte bara om ytliga saker som man kan säga till vem som helst, utan analysera om du ”hängt ut dig” känslomässigt. Enbart ”prata om vädret samtal” kommer inte leda till någon bonding mellan er.
– Tillbringa tid och var nära din partner ofta för att stimulera oxytocin och vasopressin vilket ger positiva känslor och triggar anknytning mellan er.
– Försök ta initiativ gentemot din partner eftersom initiativtagande triggar vänster främre hjärnhalva (den positiva delen av hjärnan), vilket hjälper er att föra relationen framåt.
– Analysera dina anknytningsmönster från uppväxten (jag kommer att prata mer om det senare).
Anknytningsmönster som man kan ha är följande:
– Trygg anknytning (du har haft varma föräldrar som har gett dig kärlek och vägledning).
– Undvikande anknytning (under din barndom, så har du blivit förstärkt i att hantera dina känslor på egen hand med lite eller inget stöd av dina föräldrar).
– Ambivalent anknytning (under din uppväxt har du fått bekräftelse och uppmärksamhet på ett oregelbundet, oförutsägbart sätt så du visste aldrig vad du kunde förvänta dig).
– Disorganiserad anknytning (du har haft en misshandlande, impulsiv eller deprimerad mamma, om det är hon som främst har tagit hand om dig).
Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se