Hoppa till innehåll

Hur beskriver personer med undvikande anknytning ibland sin uppväxt?

Hur beskriver personer med undvikande anknytning ibland sin uppväxt?

Jag har tidigare skrivit en del om undvikande anknytning. Strategin du har utifrån din biologiska uppsättning vid undvikande anknytning är att du  slutar förvänta dig något känslomässigt av andra därför att det blir för smärtsamt att bli besviken. Omedvetet förväntar du dig att bli besviken och därför slutar du ställa känslomässiga krav på andra. Baksidan av det här är att du sedan som vuxen inte hänger ut dig känslomässigt för din partner vilket gör att du inte ”fastnar” känslomässigt. Det klassiska sedan är att du hakar upp dig på något fel som du tycker att din partner gör varpå du till slut gör slut och går vidare till nästa person där samma sak upprepas.

När en person med undvikande anknytning ska beskriva sig uppväxt handlar det ofta om generella beskrivningar där de negativa aspekterna minimeras och där eventuella besvikelser förnekas. De positiva upplevelserna kan ofta säga emot sig själva och kan verka ologiska. Försöker någon föra fram negativa detaljer blir du med undvikande anknytning ofta försvarsinställd.

Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut

www.kbtemanell.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.