Hur jobbar du med problem som du har pga. din anknytning?
En problematisk anknytning med dina föräldrar sätter spår i din hjärna. Det innebär bl.a. att du minns med ditt implicita minne, dvs. det minne som minns utifrån känslor och sinnen, varpå du återupprepar mönster som du är van vid. Du kanske gärna vill ha en relation men du tappar intresset och blir uttråkad efter en tid med en ny person. Du hittar med ditt explicita minne (det fakta baserade som du är medveten om) faktorer som talar för att det verkligen finns fel med den person som du för ett tag sedan var förälskad i. Du hittar alltid någon orsak som gör att du lämnar din partner och går vidare till nästa.
När du har haft en jobbig anknytning med din föräldrar är dina minnen ofta inte organiserade på ett sätt så att du har grepp om vad som hände när du växte upp. Antingen har du en skev bild minnesmässigt (vilket är vanligt vid undvikande anknytning då du ofta tror att allt fungerade rätt ok) eller också har uppdelade minnesbilder då du, när du ska berätta om dem ofta hoppar mellan nutid (relationen med din partner) och dåtid (relationen med dina föräldrar); du har inte en röd tråd i din berättelse (vanligt vid ambivalent anknytning).
Ett steg i ditt arbete med dina problem med anknytning är:
Gå i detalj igenom hur dina anknytningsmönster med dina föräldrar såg ut. Din hjärna behöver förstå ordentligt och synka ditt implicita och explicita minne så att du kan få ett grepp om varför du känner som du gör. Förståelsen kommer absolut inte göra hela jobbet men en ordentlig förståelse är en förutsättning för att du sedan kan ta nästa steg och på sikt ”känna” på ett annat sätt.
Du kan tänka som att du ska bygga ett hus och att du behöver jobba ordentligt med grunden så att inte huset senare rasar ihop.
Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se