Undvikande anknytnings mönster och idealisering av uppväxten
Läs mer om undvikande anknytning i mina tidigare texter.
Jag har tidigare skrivit om att personer med undvikande mönster i sin anknytning (även personer med desorganiserad anknytning där undvikandet aktiveras) ofta kan idealisera sin uppväxt eller sin/sina föräldrar. En balanserad beskrivning av uppväxten ska innefatta föräldrar som har betett sig bra men också mindre bra i vissa lägen eftersom ingen är perfekt. Om man bara har minnen som belyser en perfekt förälder eller en perfekt uppväxt är det något som inte stämmer. Du har då omedvetet bara tagit till dig en del av din uppväxt medan resten är obearbetad och därför kan påverka dina relationer i vuxen ålder på ett negativt sätt. Om du t.ex. har en narcissistisk förälder som du idealiserar är det inte ovanligt att du tar efter hans/hennes beteenden i vuxen ålder och behandlar din partner på samma sätt som din förälder har behandlat dig.
Om du är partner till en person som idealiserar sin uppväxt medan du ser att många faktorer pekar på att allt inte stämmer; testa att ställa frågor som t.ex.: vad var bäst av allt det som var bra och vad var mindre bra? Fanns det stunder när du blev ledsen och varför? När blev du arg och varför? Målet är att försöka hitta nyanser istället för att generalisera genom att säga att allt var bra.
Ofta är personer som idealiserar sin uppväxt inte intresserade av att analysera mer ingående. Det som ofta krävs är att det händer något i livet som motiverar dem till att titta närmare på hur det har sett ut under uppväxten och hur det har påverkat deras beteenden i relationer i vuxen ålder.
Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se