Varför kan barn med desorganiserad anknytning bete sig aggressivt mot den passiva föräldern? – Fall exempel
Läs mina tidigare texter om desorganiserad anknytning.
Jag har tidigare skrivit om att många barn med desorganiserad anknytning vid 4-5 års ålder utvecklar ett organiserat sätt att bete sig dvs. de hittar en strategi i kaoset. Vissa blir anpassliga och har som omedveten strategi att vara lätta att ha att göra med för att minska förälderns/föräldrarnas missnöje eller ilska. Andra barn blir arga på sin anknytningsperson och kan bete sig argt och föraktfullt.
Ett exempel på ett scenario där ett barn reagerar med ilska och hån mot sin anknytningsperson är följande:
Fia är mamma till Mark, hon är den huvudsakliga anknytningspersonen och försöker möta hans behov. Hon är dock anpasslig och rädd för att bli lämnad av sin man. Hon har anknytning som gör att hon lätt får ångest för att bli lämnad i relationer, ibland kombinerat med en osjälvständighet som hon inte orkar ta itu med. Det kan handla om att hon inte orkar ta itu med att få ett bra jobb, utbilda sig, betala räkningar själv etc.
Fias vardag går mycket ut på att scanna av sin mans humör och försöka se till att han inte blir arg. Han har ett oförutsägbart humör och hennes strategi till att få bättre stämning är att dölja saker för honom, ljuga och vara till lags inställd. När Mark blir utsatt för pappans raseriutbrott eller kritiska uppfostringsmetoder väljer att se bort för att hon är rädd för sin mans ilska och för att bli avvisad av honom. Mark blir utsatt för pappans oförutsägbara humör med inslag av ilska och tystnad samtidigt som han blir sviken av Fia som inte skyddar honom genom att sätta gränser mot pappan eller flytta därifrån. Eftersom Mark inte kan få utlopp för sin ilska och besvikelse mot pappan väller den upp mot Fia kombinerat med hån och förakt.
Fia kan heller inte sätta gränser mot Mark då hon är rädd för att bli avvisad eller för att det ska bli jobbig stämning.
Fia får ångest av dålig stämning och hennes enda mål är att försöka släta över och vara till lags så att stämningen blir bättre. Hon ser inte att hennes jakt efter kortsiktiga känslomässiga vinster leder till att hon bara skjuter fram sin ångest.
Det här är ett exempel på hur ett barn i förskole- och skolåldern med desorganiserad anknytning kan bete sig. Jag vill dock poängtera att det här är ett exempel, det finns även andra typer av scenarion.
Monica Emanell, Leg. Psykolog, Leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se