Har du undvikande anknytning?
Ainsworth fann i sitt experiment att vissa barn hade undvikande anknytning. De reagerade på ett likgiltigt sätt när mamman lämnade rummet och när hon återvände. De verkade vara ointresserade men studier har visat att de här barnen vid mätningar hade hör puls och att de med andra ord blev stressade trots att de verkade vara likgiltiga. Beteendet anses bero på mammor med barn med undvikande anknytning inte reagerar när deras barn behöver stöd och på det sättet uppmuntrar de separation samtidigt som de inte ger stöd när barnet visar ledsenhet.
Om du har undvikande anknytning finns det en stor sannolikhet att du som vuxen känner dig obekväm när du är i en relation. Du kommer sannolikt inte att känna för att hänga ut dig känslomässigt inför din partner (om du överhuvud taget är medveten om vad du känner själv). Det är sannolikt att du känner intresse för en partner i början men att du efter ett tag känner tvivel och börjar se brister hos din partner. Bristerna kan handla om allt möjligt, som att din partner gestikulerar på ett oattraktivt sätt, beter sig för tafatt, går oattraktivt etc. Det här leder till att du börjar dra dig tillbaka från din partner mer och mer tills du slutligen lämnar honom/henne.
Monica Emanell, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se