Vilken typ av anknytning hade du med dina föräldrar?
Anknytningsteorin, utvecklad av Bowlby är utgångspunkten som många forskare har använt sig av för att se hur anknytning till mamman (som oftast är den som är närmast barnet när det är litet) påverkas av hur hon beter sig mot sitt barn.
En bebis börjar knyta an redan före språkutvecklingen. Jeffrey Young anser att de jobbiga känslorna man sedan får som vuxen som konsekvens av en dålig anknytning blir jobbigare om barnet fick en felaktig behandling redan före språkutvecklingen. Han anser att det beror på att när man inte kan prata så är man ännu mer hjälplös och utsatt eftersom man inte ens har förmågan att sätta ord på det som händer. Under de första två åren dominerar höger hjärnhalva (språket finns i vänster hjärnhalva) och därför formas många av de grundläggande anknytningsmönster i just höger halva. Amygdala (i limbiska systemet) tolkar ansiktsuttrycken hos den person som främst tar hand om dig, tolkar inkommande stimuli som bra-dåliga (du kan läsa mer om detta i ”Rewire your brain av John Arden”.
Uvecklingspsykologen Mary Ainsworth är berömd för sitt experiment där hon undersökte vilken typ av anknytning små barn hade med sina mammor. Experimentet utfördes på följande sätt:
Mammor och deras små barn bjöds in i ett rum med leksaker när en främling kom in i rummet.Mamman gick då ut ur rummet ett kort tag och återkom sedan varpå främlingen gick ut. Efter det gick mamman ut ur rummet igen och lämnade barnet ensamt.
Ainsworth identifierade flera typer av anknytningsmönster med hjälp av sitt experiment.
Anknytningstyperna är trygg, undvikande, ambivalent och desorganiserad anknytning.
Fortsättning följer…
Monica Emanell, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut
www.kbtemanell.se